Back home.

Tillbaka från New York till verkligheten.
Pjuh. Jag kände mig ungefär som en prutt-kudde som luften gick ur när jag kom tillbaka till det här rummet i det här huset. Här står allt still och har sin gilla gång. Det ger mig en känsla av panik och ångest, vilket i sin tur får mig att känna att jag vill fly. Att jag bara vill bort härifrån. Vart som helst. Ungefär.
På fredag sticker jag till Karlstad. Stannar som tidigast till på tisdag. Kan bli ännu längre... Fint som snus.

I morgon ska jag träna, träffa fina vänner och göra precis samma sak som jag gör precis just nu - låter Winnerbäck sätta ord på mina tankar. Kan bli en bra onsdag.


Det här med jetlag är ett underligt fenomen. Jag är fortfarande på amerikansk tid, dvs. min tid är nu 17.30 ungefär. Jaha. Det känns som det här med att kunna sova kommer att gå bra?
Ahja. Bara att gilla läget ju. Och jag ska försöka ställa om så fort jag bara kan. Känns dock som att helgens öl och trötthet inte är den mest ultimata kombinationen. Men hey. Det kan bli intressant! :)

Min resa har gett mig många bra perspektiv och tankeställare. Och jag vet nu att man kan ALLT om man bara vill. Det finns ingen eller inget som kan ta det ifrån en, förutom en själv. Det gäller alltså att tro på sig själv och inse att man faktiskt är riktigt jävla bra. För det är ALLA. På sitt sätt. Nu KÖR jag!
Som jag sa till Susanna -Vad har jag att förlora?! Varför inte leva min dröm?
Så det tänker jag göra.

Följ mig vidare på min resa, vettja! <3


Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback