welcome to my life

hjärtklappning.
måste andas.
lakanen klibbar.
svettigt.
tomt.
läskigt.

jag hatar mardrömmar.
och det blir ju inte bättre av att vakna med andan i halsen, ensam i ett kolsvart rum.
tur att Py fanns till hands för moraliskt stöd.

krypa nära, nära.
varm päls.
killar i näsan.
spinner.
pulsen går ned.
ögonlocken blir tunga.
dvala.
somnar igen....