Godmorgon, fina tisdag.

Idag känns det ganska bra, faktiskt.
Det var på tiden! Kanske vänder det nu.... I hope so :)

Sol och bad och skratt hela dagen. Grill hos fröken C ikväll.
Riktigt bra dag!

Nu ska jag se om det finns något jobb som jag kan söka mig.
Sen packa väskan lätt och iväg till beachen!



En låt att bli glad av. Från han den där som alltid får mig att skratta.




Later.

Godnatt, måndag.

Gäsp.
Jag är trötter.
Har varit på stranden vid Lunedet hela dagen, supernice! :)

Efter beachen åkte jag hem och sökte två jobb. Sen knöt jag på mig löparskorna och gav mig ut på en runda. Det resulterade i 5 tunga km på asfalt. Asfalt är inte riktigt min grej. Dock sprang jag sträckan 3 min snabbare än jag sprang den sist, så jag är nöjd!
Jag vill se större resultat och orka mer NU. Åh, det är så roligt!
9 veckor till tjejmilen.  Here I come!!!

Efter springturen åkte en helt genomsvettig brud till Malin. Dags för ett kvällsdopp och sedan lite häng. Himla fint.
Men nu är jag så trött så att ögonen snart faller ihop.
Godnatt, världen.


Later.

Det är tårar.

Jag vet inte riktigt varför egentligen, men tårar rinner nerför mina kinder.
Antagligen blev illusionen av närhet för mycket för en förvirrad själ som jag nu för tiden är.
Jag vill känna närhet på riktigt.
Jag är rädd för att ge för mycket av mig själv och bli ledsen. Igen.
Jag vill känna förälskelse, glädje och lycka.
Jag vill känna kärleken. Den vackra kärleken.
Den där kärleken som får det att glittra och brännas.

Jag är rädd att jag ska känna kärlek till han den där som alltid får mig att skratta.
Men att han inte ska känna kärkek tillbaka.
Därför får jag inte känna kärlek till honom. Inte nu i alla fall. För nu kan han den där som alltid får mig att skratta inte känna kärlek tillbaka. Jag vet det och jag vet varför och det är bra.

Kan jag trycka detta på paus en stund, för att ta upp det vid ett senare tillfälle igen?


Tårarna beror också på förvirrade själens ovisshet om framtiden och dessutom på förvirrade själens nuvarande livssituation. Det sista förvirrade själen behöver just nu är att känna sig ensam, oälskad och dålig.
Ytterligare en orsak till tårarna är det destruktiva beteendet som har förvirrade själen i sin makt just nu.

Förvirrade själen behöver en förändring.
En förbättring och en nystart.
Tills detta sker måste förvirrade själen hitta ett sätt, som inte är destruktivt, att hålla sig över ytan.

Att hålla sig över ytan, tills det vänder.


Later.

Tillbaka till röda rummet med väggarna fulla med ångest.

Örebro var fint.
Speciellt fint var det att träffa han den där som alltid får mig att skratta.
Att bada nattbad och få känna närhet.

Kanske kan det någon gång bli på riktigt...
Kanske till och med med han den där.
Fast tyvärr är jag osäker på det och det gör mig ledsen.


Väl hemma kom ångesten och destruktiva beteendet tillbaka.
Det är konstigt att man kan må bra ena stunden, för att sedan bara vända och känna sig äcklig, ful, ledsen, ensam.. osv.
Jag blir bara mer och mer förvirrad och jag vet inte vad som händer.
Jag har nog tappat kontrollen mer än vad jag trodde.....

Jag vill bara ligga i famnen på han den där och känna närhet.
Det var fint.


Later.

Lördag.

Idag unnade jag mig att sova länge.
Hade ställt klockan på 08.00, men efter att magen tvingat mig upp på toa ett antal gånger och verkligen ger sig till känna + att jag sov så fruktansvärt lite och dåligt natten mellan torsdag och fredag, så beslutade jag mig för att sova vidare.
Har även ställt in dagen på stranden. Jag orkar inte... Mest pga. magen, men också för att min kropp behöver vila lite från solen. Huden på ryggen stramar lite... Jag är inte röd, men jag är försiktig och vill inte vara dum mot min hud.

Jag vill ta en springtur, men jag tror inte att jag pallar det i värmen. Kanske blir en powerwalk.
Ja, om magen pallar det förstås. Jag vet inte riktigt vad det är med den....
Men efter mitt försök till tvärtom beteende, som innebar att äta det jag ville - frukost, lunch och middag, med innehåll av en hel del gluten så blev den svälld som en ballong igen. Stenhård och jätteöm. Vilket är något som jag lyckats ta ner lite, men som är tillbaka igen. Problemet med toa är tillbaka igen också.
Ja, men vad bra. Tillbaka på ruta ett då kan man säga. Jag blir så trött.

Vad ska jag göra? Vad händer med min kropp egentligen? Vad är felet?


Ikväll blir det fest i Örebro. Det ska bli fint att träffa han den där som alltid får mig att skratta.


Later.

Att göra tvärtom.

Jag försöker att göra tvärtom mot hur jag tänker.
Mest för att slippa tvångshandlingen.
Det går inget vidare. Eller. Tvångshandligen är väl kanske lite bättre, men ångesten och paniken är ju där hela tiden. Liksom tankarna.
Jag förstår inte varför jag gör och tänker såhär.
Fan, jag mår verkligen dåligt över detta..... Usch, det är så jobbigt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Jag tänker på det HELA tiden, verkligen.

Hur göra man för att styra sina tankar?
Jag är tror faktiskt inte att det går. Men man kan däremot styra sina handlingar.
Då är dock problemet att man måste styra övergången mellan tanke och handling.
Så okej. Hur gör man det då?

Nej, fy. Såhär kan jag ju inte leva.
Jag vill bara få vara en  lycklig idiot. Okej?



Later.

Ångest.

Det går inte bra nu.
Jag vet inte varför jag skriver om detta här egentligen.
Värre än någonsin är det nu.
Jag mår skit och ångesten och paniken tar knäcken på mig snart.
Varför är det såhär?

Jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig ur det här..
Hela jag gråter.
Kropp, själ, hjärna och hjärta.
Det gör så jävla ont, rent utsagt.

Jag vill bara må bra. Okej?

Moment of weakness.

Demonen vann igen.
Inte lika stort denna gången dock, vilket är bra.
Men jag mår verkligen dåligt över att inte kunna bryta denna onda cirkel.....

Hur gör man?

Ångest och panik. Helvete.



Later.

Solig måndag.

Jag har haft en bra dag!
Många skratt blev det på min och Malins tripp till Örebro. Fint!
Jag shoppade loss på en flaska med vatten. Det var allt.
Känns ganska bra. Jag var inte ens sugen på att shoppa.
Malin handlade desto mer, hehe.

Det har dessutom varit väldigt fint väder. Soligt och varmt, men inte för varmt. Utan lagom.
I morgon hoppas jag dock att det blir varmare, för då ska jag till stranden mellan mitt möte och besöket hos min morbror. Fy tusan så nice!
Sen sticker jag till antagligen till Karlstad redan i morgon kväll, vilket känns väldigt skönt!
Ska bli kul att träffa Krikken igen och så behöver jag inte gå upp lika tidigt på onsdag för mitt möte kl. 10.00. Sweet.
På onsdag ska jag nog träffa Malin ifrån Branäs också. Shit så längesedan det var jag såg henne! Det vore galet kul att ses faktiskt, hon är så go :)
Koriander på onsdag kväll. Fint som snus!


Jag borde verkligen sluta göra plats i mitt liv för människor som inte vill ha platsen. Som inte vill vara en del och inte vill ge mig samma sak tillbaka. Det är dock svårt och gör ont att inse när någon inte vill, som man själv vill ge plats. Men så är livet och det måste fortsätta. Speciellt efter att ha försökt gång på gång, med besvikelse som resultat.
Att jag aldrig lär mig. Jag blir bara sårad....
Suck.

Idag har jag i alla fall haft kontroll på hjärnans demoner.
Eller jag kanske ska skriva hittills, eftersom dagen inte är slut ännu......
Jag försöker vara stark. Starkare än demonen.
Jag hoppas kunna kväva den inom kort.


Later.

PS.

Förresten.
Hur bryter man ett dåligt och destruktivt beteende?
Hur ändrar man tankebanor?

Just nu klarar jag det ganska bra, men jag sitter på helspänn och jag är nervös och rädd för att åka dit igen.
Ska det behöva vara så?

Ny vecka - nya möjligheter!

Idag känns det lite mer positivt i alla fall.
Jag hoppas att det håller i sig!

Jag skulle egentligen ut på en prommo med mormor o morfar vi 08.00 i morse, men efter en natt med fruktansvärt dålig sömn så struntade jag i det och sov vidare en stund till. Så det jag hittills idag har åstadkommit är att ja har strukturerat upp allt jag har att göra litegrann, vilket känns hima bra! Det känns alltid mycket bättre när man har fått ner det på papper och inte har allt i huvudet. För det gör mig stressad och förvirrad och jag vet inte riktigt vad jag gör och inte gör. Ungefär.
Så nu är det bara att ta tag i det som ska göras! :)

Om en timme kommer Malin och hämtar mig. Vi ska in till Örre och göra stan osäker (varför känns det plötsligt som jag hänger där hela tiden!?). Jag är på jakt efter ett par nya springskor. Får se om staden i fråga har några att erbjuda mig.
Nu blir det först en dusch och sen ska jag försöka få in mitt katt-barn som är ute och ränner. Good luck to me!


Later.


Söndag 20090621.

Dagen har hittills innehållit följande aktiviteter:
- Handla på coop
- Laga mat och bjuda mamma, pappa, mormor och morfar. (Det räckte även till 6 STORA matlådor)
- Diska efter mat
- Till förrådet på BodaBorg och lämna två kartonger + hämta stövlar och viktig pärm och lite annat skit
- Prommo från BodaBorg (ca 9 km)

Och nu ropade mamma och frågade om jag vill med och titta på andra halvlek av Matildas match. Och det tänkte jag göra, för jag har inte direkt något viktigare för mig. Inte just nu i alla fall.
Jag har ångest och lite panik. Dels över mitt moment of weakness som inträffade i samband med diskandet, men också över en del andra saker, så som: jobb, plugg, pengar, bostad...... och en till sak. Men den håller jag för mig själv, för just nu är det inget jag vill ventilera här. Jag kanske skulle behöva göra det egentligen, men inte nu. Inte än. Nej.

I morgon är det måndag och en ny vecka med nya möjligheter. Jag hoppas det kommer bli en bättre vecka än föregående. Den har i alla fall bra förutsättningar för att lyckas.


Måste kila.
Later.

Sovplats.



Finare sovplats får man leta efter.

Godnatt.


Back from the woods.

Midsommarafton 2009 är nu över och förbi.
Jag är väldigt nöjd över mitt firande - en vindstilla sjö, en brasa, en vän, en Lars och ett samtal som aldrig tar slut.
Lite öl och snus på det samt sill och potatissallad sammanfattar det hela.

När skogen åter började vakna till liv kröp vi ner i våra sovsäckar framför den falnande elden. Där fick vi dock inte ligga så länge innan himlen öppnade sig och det började regna. Som tur var fanns det ett vindskydd. Senare upptäcktes att vi sovit under ett getingbo. Men vi överlevde ändå. Om än något mygg- och knottbitna.


Spontant känner jag bara återigen att skogen är så jävla bra.
Jag trivs där och känner lättare den där inre ron och lyckan som jag letar febrilt över varje dag, men inte lyckas hitta.
Även om jag nu inte har hittat några lösningar och svar efter en natt, så har jag ändå fått perspektiv. Kanske är det så att jag letar på fel ställe. Frågan är vad det är jag vill, men inte kan gråta över? För tydligen så är det inget av det uppenbara.
Jag drar snart ut i skogen igen. Till friheten, till lugnet och friden.
Jag vill vara där jag mår bra och där mina frågor har större möjlighet till att få svar.
Ge mig mer skog.



Later.


Mikrobiologisk förorening.

Dricksvattnet i Karlskoga lider av en mikrobiologisk förorening, vilket betyder kokningsrekomendation.
Jaha. Men vad bra. Speciellt bra är det att jag har druckigt 1 ½ liter vatten idag. Verkligen härligt!

Dessutom dödar min mage mig.
Jag misstänker gluten. Kanske påverkar den mikrobiologiska bakterien magen också?
Men jag tror mest att det är pga gluten som jag har så ont att jag inte riktigt kan stå upp. Har legat i min säng de senaste två timmarna. Innan jag kom hem och kunde lägga mig var jag ute och gick och jag höll helt seriöst på att sätta mig på marken och gråta. För det gjorde så jävla ont och jag trodde inte jag skulle ta mig hem.
Fy fabian.

Men nu vet jag att jag måste hålla mig borta från sånt som jag inte tål. Nu ska vi bara se om karaktären fattar det också. Fast nu borde den göra det, med tanke på hur jag mår.
Men med tanke på hur ologisk man är ibland, så skulle jag inte bli förvånad om denna handling återkommer. But I hope not!


Later.


Suck.

Och reaktionen blev inte helt oväntat hetsätning....
Så nu sitter jag här med ännu större ångest och dessutom med en mage som är stor och spänd som en volleyboll.
Vad bra. Precis vad jag behövde. Att må ännu lite sämre precis efter ett dåligt besked.
Ibland är man så fruktansvärt orealistisk. Varför göra något som känns bra just i stunden, men som skapar sådan fruktansvärd ångest efteråt? Jag förstår inte.... Panik!
Det bästa med det hela att jag äter sånt som jag inte tål. Why!? Det är och förblir för mig en gåta.

Fy fan vilken pissig jävla dag det här är.

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Fan, fan, fan.

Jag förbannar mig själv.

Fast ändå inte. För antagligen så var det inte meningen. Eftersom det blev som det blev.

Men just nu känns det som att mattan har dragits bort under fötterna på mig ännu en gång.
And that's not so nice.



Later.

Godmorgon, sömniga tisdag.

SOL utanför mitt fönster. Jihaa!
Jag vet dock inte om det är varmt eller inte. Jag har nämligen inte rört mig många millimeter sen jag vaknade.
Jag förstår inte riktigt det här med att jag måste vakna så himla tidigt. Man kan ju verkligen fråga sig vad det ska vara bra för! Antagligen något. Dock har jag väldigt svårt att se vad genom mina trötta ögon.

Jag har så himla mycket att göra idag. Men ännu tänkte jag inte kicka igång dagen. Det är på tok för tidigt för detta!
Jag ska pausa med några Sex and the City-avsnitt. Sedan ska jag börja på min lista. Min långa lista av måsten. Jag gillar inte sådana listor. Därför tänkte jag att jag skulle göra något åt den så fort som möjligt, så jag blir av med den sen. Det är väl ändå en bra tanke?!


Tänkvärt:
"Du drar till dig det du ger, så se till att ge det du själv vill ha" :)



Later.

Helvetes jävla skit!

Jag missade ett telefonsamtal när jag var uta och sprang/gick förut.
Telefonsamtalet var från "dolt nummer", vilket oftast brukar vara angående lägenheter för uthyrning.
Gissa om fröken har ångest över att hon lämnade mobilen hemma!?
Helvete.


Later.

Håll näsan över ytan.

Jag tycker att det är så fantastiskt att jag får uppleva känslan av att känna stöd och glädje och entusiasm och intresse och tro. För det gör så att jag verkligen peppas och tror på mig själv. Att jag känner att jag kommer klara det och att det kommer gå bra och att i alla fall någon tror på mig när det känns hopplöst.
Det är så vackert. Så fint. Och känns så bra i hjärtat. I själen.

Det känns så skönt att ha den här känslan inom mig. Jag känner mig verkligen älskad och inte det minsta ifrågasatt.
Fucking fabulous.


Ja. Eller så är det precis tvärtom.
Att allt jag gör ska ifrågasättas och kommenteras och suckas åt och att ingenting duger. Aldrig är det bra nog.
Jag försöker att blunda och inte känna att hjärtat gråter och att själen skriker.
Försöker att inte gråta. Inte känna. Inte tänka.
Där det svåraste helt klart är att försöka att inte tänka. Att inte undra varför och försöka förstå. Söka förklaringar.

Men det är ju i alla fall en jävla tur att allt ser så gulligt ut från ovan.
En jävla tur som sagt.

Karlstad.

Jag trivs och mår bra här.

Fler ord är överflödiga. Ovanstående säger allt.



Later.

Tandläkarväder och fin musik.

Det är väldigt lite juniväder och väldigt mycket tandläkarväder nu.
Men just nu känns det ganska skönt.

Fin musik (läs: Iron and wine), te och bra sällskap.
Så stavas min torsdagskväll.



Later.

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!

Klirr i kassan - Thank you!
Pengarna gick rakt in på sparkontot. Fint att se det växa! :)

Tentan gjord. Finns bara ett ord - Tentajävel.
Resterande kommentarer är överflödiga.

Jag sitter i biblioteket på Uni, men ska snart bege mig downtown.
Idag firas det studenter i Karlstad, så det lär vara en hel del folk på stan.
Kul att se så många lyckliga idioter!
Skumt att det är 6 år sedan jag var där själv... Tiden går onekligen framåt.

Ikväll blir det vin.


Later.


Back @ Uni. Igen.

Jag sitter i biblioteket på Uni och pluggar inför tentan som jag har i morgon.
Har en tjej haft tråkigare?
Jag tror nästan inte det. Haha! Kanske inte är riktigt så illa.. Men det är fan inte långt ifrån.

Jag hatar pumpar och fläktar och strömning av vätska och effekt och.... allt vad det nu är.

Jag fattar inte VARFÖR man ska lära sig formler utantill. Exakt HUR ofta kommer man behöva använda Bernoullis ekvation, utan att ha tillgång till en bok för att dubbelkolla sig? Okej, just Bernoullis ekvation är inte jättesvår. Men det är PRINCIPEN. Och jag orkar inte lära mig formler för diverse olika uppfordringshöjder, pump-, fläkt- och anläggningskarakteristika osv. Dessutom ska vi inte ens börja snacka om det här med Viskositet och Kavitation.

Ja, jävlar.

Om jag bara kunde motivera mig till att plugga så jag slipper skiten. Men icke! Istället sitter jag och förbannar mig själv över att jag FORTFARANDE har denna kursen efter mig.... men mest av allt drömmer jag mig bort och fantiserar om lägenhet, inredning och diverse roligheter som är planerade framöver.

Ytterligare en sak som mina tankar vandrar till är att jag är kär. Kär i kärleken som grej.

Men det är också ganska fint.




Later.




Måndag 8 juni 2009.

Måndag och ny vecka.
Samma status dock, men jag försöker blunda för det.
Kl. 08.00 mötte jag upp Krikken på det vanliga stället för en långprommo. Det var fint att komma ut lite och se dagen vakna och bara hänga med någon som vet, utan att man behöver säga något.

Snackade med en tant på vårdcentralen idag, men hon var dum. Det enda hon sa var att jag skulle prova receptfria läkemedel och prova att ta bort mjölk. Vad i helvete! Jag blir så förbannad..
Ahja. Är väl inget jag kan göra åt saken, så jag får väl åka förbi apoteket och köpa några receptfria läkemedel. Känns väl sådär att exprimentera fritt. Men vad ska jag göra då?
Man kan inte tänka så, men man hoppas ju lite att det ska visa sig vara något allvarligt när jag väl får komma till en läkare. För jag tycker att hennes bemötande var fruktansvärt dåligt! Suck.

Ahja.
Tanken var att jag nu skulle sitta på biblioteket på stan och plugga... Men jag fastnade visst lite framför datorn. Hm... Inget ovanligt kanske? Eh... Men jag ska bara duscha och sen slänga mig iväg.

Jag kanske borde ta bort både mjölk och gluten och leva på luft? Kanske var det det som tanten på vårdcentralen menade. Jag börjar nästan tro det.
Dock är det ganska svårt att leva på luft. Kärlek är dock något som man kan leva på.

Come give me love.


Later.

Om tiden vill ifatt.

Okej.

Det övergripande är: Karlstad, lägenhet och jobb. En smula god hälsa och motivation vore även att föredra. 

Men egentligen är nog det enda jag behöver ..... kärlek .... 


Kärlek. 


Söndagsångest av värsta sort.

Ja, min ångest blir bara större och större.
Jag har panik och längtar bort. Vill fly och rymma från allt.
Jag försöker göra silver av damm, men det går åt helvete.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre.
Jag vet inte vad som kan få mig att må bättre. Eller jo, det vet jag. Egentligen. Jag har mål, men inget sätt att ta mig dit.
Det finns dock inte i min värld att jag skulle ge upp. Aldrig, aldrig att jag ger upp.
Men ibland är livet en dans med jävligt svåra steg.
Lite som att bugga faktiskt.



Later.

Svar.

Nej.

Godmorgon, söndagsångest.

Ja, fy fan.
Vaknade genomsvettig med världens söndagsångest.
Magen är fortfarande svullen, men numer som en stenhård och välpumpad volleyboll.
Som om inte detta vore nog så är även resten av min kropp svullen.
Ja, men vad trevligt.
Jag har alltid velat känna mig som en Michellin-gubbe. Vilken tur att jag får chansen!
Läkaren i morgon var det ja. Det känns som att det är något som inte är riktigt bra när man inte kan stänga sina byxor för att magen är så svullen.... Aj aj.

Dessutom ångest över tentan.
Kul söndag. Verkligen kul söndag.


Ahja.
Nu måste jag göra mig i ordning för vandringen med Matilda och Anders.
Tror även att mormor och morfar hänkar på, nice!
Jag undrar i mitt stilla sinna om man kan gå bort en svullen mage och kropp?
Hey, det lär jag få svar på inom kort!


Later.

Trött.

Nu är jag trött.
Därför ska jag sova alldeles strax. Ska bara vänta på att diskmaskinen ska bli klar.
Jag har haft en trevlig kväll!

Nu har jag dock världens ÅNGEST.
Och det är inte trevligt.
Dåliga beteendet tog återigen överhanden över mig och min kropp. Inte okej.
Dessutom är min mage svullen som en ballong. Stenhård.
På måndag är det jag som ringer läkaren! Och därmed basta!

I morgon fm ska jag ut och vandra med Matilda och Anders.
Sen blir det plugg för hela slanten.
Jag är fruktansvärt omotiverad, men jag MÅSTE klara denna tentan!
Bara att kämpa på.... Ett steg närmare examen! Den lurar ju liksom bakom hörnet nu... Vore nice att nå dit, så man kan släppa det sen!


Dags att återigen ta med sig ångesten och krypa till kojs.
Godnatt.


Later.

Godmorgon, lördag.

Jag har varit uppe och igång i en timme redan. Puh!
Det är tidigt för att vara lördag det... Men när jag har ungefär en miljon saker att göra blir tyvärr sömn det som prioriteras sist. Ahja. Sluta gnäll och sätt igång istället, skulle man ju kunna tycka.

Dagen ser ut som följer:
- Avkoppling med ett Sex and the City avsnitt
- PLUGG!
- Springtur
- Prommo (?)
- FIx inför kvällen - laga mat, duka, städa, dona
- Grill- / kalaskväll med familjen

Helst ska jag få in att skriva lite jobbansökningar också...

Och i morgon ser jag fram emot en söndag bestående av enbart plugg. Jepp, det gör jag.



Later.

Stress.

Jag är jättestressad!
Har så himla mycket måsten som jag ska göra hela tiden och det enda jag vill är att plugga.....
Så nu måste jag sätta fart! Coop nästa...


Later.

Och så kom dagen jag väntat på.

Japp.
Ikväll kom orden som jag väntat på.
Orden som gjorde att bägaren rann över och som fick mig att börja gråta.
Det var ganska väntat om man säger så.
Kanske inte att det skulle bli just ikväll, men att det skulle ske inom de nämsta dagarna.

Jag verkligen hatar att känna och må såhär.
Och jag blir så irriterad på att jag inte får fram orden som jag vill säga....
Om jag ändå bara kunde.
Fast jag tror egentligen inte att det spelar någon roll.
Kanske är det därför som jag håller inne med dem.
Det kanske är därför som jag tar skiten när den kommer, utan att säga något tillbaka.
Istället blundar jag hårt, knyter min hand i fickan och försöker andas fast hjärtat värker...

Jag har liksom slutat försöka vara som det förväntas av mig, för det duger i alla fall aldrig.
Då kan jag ju lika gärna vara mig själv och inte duga.
För då mår jag i alla fall bra när jag inte är i närheten av snölyktan.

Jag försöker vara stark och hålla ut.
Men jag känner att det inte går mycket länge till...


- min knutna hand i fickan -



Later, I guess...

Frihet?



Godmorgon, Torsdag.

Vaknade med ångest från gårdagens okontrollerade handlande. Det är ett jävla helvete och jag verkligen känner att jag måste ta kontrollen över detta. Kontroll över kontrollen. Does it make sense!? Oh no. Jag tror att det faktiskt är så illa att det behövs en drastisk förändring av min livssituation för att även detta ska bli bättre...
Min kropp är svullen idag. Lite som vanligt i denna okontrollerade värld. Ahja. Jag hoppas att den mår bättre efter BodyPump-passet ikväll! Jag hoppas också att den mår lite bättre efter min Quinoasallad som serveras med prinskorv denna torsdag till ära. Det kanske är det som kallas vardagslyx? Ja, Quinoasallad med prinskorv, alltså.

Förutom träningen ikväll så kommer dagen innehålla följande:
- PLUGG!
- Städning
- Matlagning
- Telefonsamtal
- Planerande inför sommarens besök på Hultsfredsfestivalen

Ja, det var väl det som jag kunde komma på såhär på rak arm.

Jag känner mig fångad i detta hus. I detta rum. Som en fågel utan vingar.
Om jag inte såg ljuset i tunneln så skulle jag gå sönder och förtvina.
Idag hade jag fått ett mail 07.21. Ett mail som, om jag har turen på min sida, i slutändan kan ge mig min frihet tillbaka. Frihet är fint som snus och något som jag saknar förbannat mycket.
Jag håller min tumme.


Later.

Mitt hjärta brinner, när kärlek vinner.

De som inte sett Australia borde se den. NU.
Fin film.


Tillbaka i Karlstad efter underbara dagar där.
Inte lika underbart här dock.
Jag känner ångesten och paniken så fort jag kommer hit.
Dåliga vanor och förhållningssätt blir otroligt förstärkta.
Jag mår fruktansvärt dåligt av det och vill inte tänka på det egentligen. Men det är det enda som rymms i mina tankar och tar upp all min tid. Eller ja. Kanske inte riktigt, men det känns så. För det är det som min värld kretsar runt just nu.
Men jag har hört att man  måste ha något att kontrollera i svåra stunder.....
Jag skulle dock önska att jag valde något annat och att den eftersträvade kontrollen faktiskt innebar kontroll också. Och inte något som känns som ett måste.

På fredag ska jag ringa till läkaren. Jag har fortfarande problem med magen..... suck. Den verkar inte vilja bli bra, vilket är väldigt jobbigt. Det tär på mitt psyke något otroligt. Dessutom har fröken fräken vid 25års ålder dragit på sig en allergi. Vad trevligt. Jag tror att det är gräs. Jag tänkte kolla det när jag ändå är hos farbror doktorn. Kan vara bra att veta vad det är. Det är i alla fall vad jag har hört, men jag vet inte.

Ahja.
Det är väl dags att ta med ångesten och krypa till kojs.


Later.

Goda dagars magi.

Helgen i Karlstad var hur bra som helst!
Fina människor, god mat och mycket öl. Samt flera timmar på stranden igår, med volleyboll och häng.
Man kan ha det sämre.

Att jag idag mår som förväntat, dvs. sliten som ett as, och är svälld i hela kroppen och ser misshandlad ut på vänsterarmen... Det är något som jag försöker blunda för. Men det jag blundar mest för är något helt annat. Ett osund förhållningssätt, men det är inget som jag kan eller vill prata med någon om. Det bearbetar jag i tystnad och pratar om det när jag känner att jag kan och med de jag kan. Ångesten är dock något som jag önskar att jag slapp.

Förutom ovanstående parantes så är livet fantastiskt och jag glädjer mig så för varje stund, var minut, var sekund.

Nu ska jag ta mig ut i solen en sväng. Svälla lite mer i kroppen.... Puh!


Later.


PS. Jag hoppas på ett spännande möte på onsdag......