welcome to my life

ibland vill jag bara vakna upp hemma i lägenheten.
bredvid den finaste killen i världen.

jag vill vakna av att allt detta bara är en äcklig mardröm.

jag vill väcka honom och säga att "jag hade värsta läskiga drömmen"
jag vill att han ska ta mig i sin varma, trygga famn och hålla mig hårt hårt intill sig.
jag vill att han ska stryka bort håret från mitt ansikte, pussa mig på kinden och säga: "berätta maria"
jag vill att han ska göra så.
precis som han brukade göra.

när jag tänker på det blir jag ledsen.
då nyper jag mig hårt i armen.
det gör ont och jag inser att det här inte är någon mardröm.
utan verklighet.
min verklighet.
som han tvingar mig att leva.