För vi faller. Faller. Faller.

Idag är det tänkt att jag ska slänga mig ut från ett flygplan på 3500 m höjd.
Galet, jag vet. Men så fantastiskt jävla roligt!!!!

Men. Just nu regnar det utanför mitt fönster och jag känner att mitt crazy-jump ligger i farozonen för att inte bli av...
Typiskt.
Men hey. Det blir alltid fler tillfällen och det är bra att det är säkerhet-framför-allt-annat som gäller.

Jag har inte känt mig nervös eller spänd eller något inför detta.
Knappt förväntansfull, faktiskt.
Jag har bara känt att jag vill och ska göra det. Och sett fram emot det.
Men idag när jag vaknade så kände jag ett litet pirr i magen.
Sweet.



Later, dudes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback