Ge mig ett stort jävla suddgummi.
Jag vill sudda bort tvivlet och oroligheten som smög sig på nu på eftermiddagen.
Inte nu igen.
Jag orkar inte känna gråten i halsen och tårarna bränna bakom ögonlocken.
Inte igen. Inte när det är så bra. För det är det. På många plan. Men tvivlet och oroligheten som finns på vissa plan och delar i mitt liv gnager inom mig och idag kom det återigen upp till ytan.
Jag vill vill vill så mycket, men blir så begränsad av yttre faktorer.
När ska det vända?
När ska jag sluta få brev hem i brevlådan som gör att klumpen i magen växer sig ännu lite större?
Jag vill få trygghet på ytterligare två plan i mitt liv.
Jag strävar och kämpar och har gjort det länge nu. Hur länge ska en tjej orka?
Men skam den som ger sig och det är det sista jag tänker göra!
Jag flyr verkligheten en stund och åker till Krikk och upplever: kyla, snö, sjö, vänskap, gröt och film. Magisk torsdag. Om det är någon som kan få mig att må bättre så är det K. Love.
Later.