Det är visst någon som är tillbaka.

Tillbaka i röda rummet.
Tillbaka hos ångesten och paniken och hetsätningen.

När jag börjar må bättre, så sjunker jag tillbaka till botten igen.
Tillbaka på ruta ett.

När ska jag få må bra?
När ska jag få tycka om HELA mig själv igen?

När ska de gråa molnen skingras och himlen visa vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback