FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Fan, fan, fan.

Jag förbannar mig själv.

Fast ändå inte. För antagligen så var det inte meningen. Eftersom det blev som det blev.

Men just nu känns det som att mattan har dragits bort under fötterna på mig ännu en gång.
And that's not so nice.



Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback