Håll näsan över ytan.
Jag tycker att det är så fantastiskt att jag får uppleva känslan av att känna stöd och glädje och entusiasm och intresse och tro. För det gör så att jag verkligen peppas och tror på mig själv. Att jag känner att jag kommer klara det och att det kommer gå bra och att i alla fall någon tror på mig när det känns hopplöst.
Det är så vackert. Så fint. Och känns så bra i hjärtat. I själen.
Det känns så skönt att ha den här känslan inom mig. Jag känner mig verkligen älskad och inte det minsta ifrågasatt.
Fucking fabulous.
Ja. Eller så är det precis tvärtom.
Att allt jag gör ska ifrågasättas och kommenteras och suckas åt och att ingenting duger. Aldrig är det bra nog.
Jag försöker att blunda och inte känna att hjärtat gråter och att själen skriker.
Försöker att inte gråta. Inte känna. Inte tänka.
Där det svåraste helt klart är att försöka att inte tänka. Att inte undra varför och försöka förstå. Söka förklaringar.
Men det är ju i alla fall en jävla tur att allt ser så gulligt ut från ovan.
En jävla tur som sagt.
Det är så vackert. Så fint. Och känns så bra i hjärtat. I själen.
Det känns så skönt att ha den här känslan inom mig. Jag känner mig verkligen älskad och inte det minsta ifrågasatt.
Fucking fabulous.
Ja. Eller så är det precis tvärtom.
Att allt jag gör ska ifrågasättas och kommenteras och suckas åt och att ingenting duger. Aldrig är det bra nog.
Jag försöker att blunda och inte känna att hjärtat gråter och att själen skriker.
Försöker att inte gråta. Inte känna. Inte tänka.
Där det svåraste helt klart är att försöka att inte tänka. Att inte undra varför och försöka förstå. Söka förklaringar.
Men det är ju i alla fall en jävla tur att allt ser så gulligt ut från ovan.
En jävla tur som sagt.
Kommentarer
Trackback