Söndagsångest av värsta sort.

Ja, min ångest blir bara större och större.
Jag har panik och längtar bort. Vill fly och rymma från allt.
Jag försöker göra silver av damm, men det går åt helvete.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre.
Jag vet inte vad som kan få mig att må bättre. Eller jo, det vet jag. Egentligen. Jag har mål, men inget sätt att ta mig dit.
Det finns dock inte i min värld att jag skulle ge upp. Aldrig, aldrig att jag ger upp.
Men ibland är livet en dans med jävligt svåra steg.
Lite som att bugga faktiskt.



Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback