Tillbaka till röda rummet med väggarna fulla med ångest.

Örebro var fint.
Speciellt fint var det att träffa han den där som alltid får mig att skratta.
Att bada nattbad och få känna närhet.

Kanske kan det någon gång bli på riktigt...
Kanske till och med med han den där.
Fast tyvärr är jag osäker på det och det gör mig ledsen.


Väl hemma kom ångesten och destruktiva beteendet tillbaka.
Det är konstigt att man kan må bra ena stunden, för att sedan bara vända och känna sig äcklig, ful, ledsen, ensam.. osv.
Jag blir bara mer och mer förvirrad och jag vet inte vad som händer.
Jag har nog tappat kontrollen mer än vad jag trodde.....

Jag vill bara ligga i famnen på han den där och känna närhet.
Det var fint.


Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback