Everything is falling apart.

Jag vet inte vad det är som händer.
Vart tar tiden vägen?
Jag hinner ju inte med allt jag vill längre!

Förut hade jag för mycket tid, nu har jag för lite.
Kan inte tjejen bli nöjd någongång!?
Ja, det kan man ju undra....

Jag vill få samma rutin på träningen som jag hade ett tag i somras. Då funkade det riktigt bra!
Nu är det dock lite svårt att hinna med och pga. tidsbrist + sjukdom så känner jag direkt en förändring på min kropp. Vilket verkligen INTE är okej.
Detta ska jag därför göra något åt och det snarast!
Löpning 4 gånger i veckan och så ska jag försöka hinna klämma in två andra pass, för att variera träningen. För, let's face it. Man kan inte BARA springa. Efter att ha gjort det de seaste veckorna (ja, då jag inte varit sjuk) så är inte mina armar vad de borde vara..
Ahja. Väldigt mycket tjat om träning nu. Ska ta tag i det, och sluta tjata istället. GET A GRIP!

Jag har fortfarande ångest över senaste dagarna, dvs. samma ångest som jag hade tidigare idag håller i sig ännu.
Det verkar inte vara något som biter på den. Överhuvudtaget.
Men jag VÄGRAR att låta den ta mig i sitt grepp lika hårt och starkt som den hade i somras... Men jag måste försöka intala mig själv att det tar tid att lägga om sina rutiner och det tar tid att byta ut vad det är man äter och vad man inte längre kan äta, som man förut tålde men nu inte tål längre.
Det är en evig process och jag är så jävla trött på den. Men jag kan inte sluta, för jag måste skapa RUTIN RUTIN RUTIN i mitt liv. För att må bra. Det är något som jag har insett. Så skam den som ger sig!

Och imorgon är det jag som ringer viktiga samtalet (som jag ännu inte ringt) och dessutom är det jag som bokar ett CT-pass på Davids på söndag! Nu köööööör vi! :)


Godnatt, ångest-torsdag. Välkommern fredag!
Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback