Fina söndagen.

Cornelis gör mig knäsvag idag.
Jag känner mycket. Tänker och saknar.

Det blir emellanåt väldigt tungt att andas, men det är fint. Fast det är jobbigt.
Jag glädjer mig så åt min stund på jorden och att jag får tillbringa min tid med så fina människor.
Jag tror det kallas kärlek.

Fy vad jag saknar mina vänner. De där som betyder något alldeles speciellt...
Jag saknar lillasyster.
Och farfar. Åh, vad jag saknar honom! Men jag vet att han hjälper mig när det stormar som mest.
Och en dag, farfar. En dag ses vi igen.

Jag trivs så bra hos K och i hennes sällskap. Och jag vill inte riktigt packa väskan och åka hem i morgon.
Hem till röda rummet som ger mig ångest. Jag orkar inte med röda rummet som gör mig till en ofrivillig fånge...
Jag försöker komma ihåg att andas när jag tänker på röda rummet, men det går tungt.
Jag vill flytta till vita lägenheten. För vita lägenheten ger mig inte ångest. Vita lägenheten är min tillflyktsort och min fasta punkt i det stora, stormande livet. Vita lägenheten är mitt hem.


Later.

Kommentarer
Postat av: Josefin

Måla röda rummet vitt!?

Har du fixat boende i Karlstad nu?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback